Vandring är en gåva – aktivitet, natur och avkoppling.

Igår vandrade jag här på Kreta, fick en ljuvlig dag och vaknade full av ny energi idag. Det går att beskriva vandring med att njuta av naturen, låta tankarna flyga, koppla av, men det är som att måla med en stor pensel. Jag tror att det blir mer levande och tydligt om det beskrivs mer i detalj så nu tänker jag försöka ta dig med. Nu går vi!

Väckarklockan ringde tidigt, jag ierapetra (1)tycker om att se dagen börja. Dessutom ville jag upp i bergen och är då hänvisad till skolbuss eller taxi. Skolbussen lämnade Ierapetra och började klättra uppåt. Klart, fint väder. Snart kunde jag se Ierapetra långt ner i mörkret, full av ljus ger hon verkligen skäl för smeknamnet ”Libyska havets brud”. Hon såg riktigt festklädd ut, tindrade och lyste upp.

När jag steg av i min bergsby var vädret där helt annorlunda. Det hade precis regnat och moln seglade från söder över bergstopparna. Mycket låga, mörka moln. Det blåste och var kallt. Blir det mer regn eller kommer det att klarna upp? Jag började vandra, beredd på att vända och ringa taxi.

DSC01028Så vackert med molnens rörelser, olika lager och färger från svartblått till vitt. Vällande över bergstopparna och nedför bergssidorna kändes det nästan lite hotfullt. Så tog vinden tag i dom och virvlade runt. Molnen blev molnslöjor och små dimbankar som
drog runt i skrevor och svepte över klippor. Det var som om naturen fått en extra våning eller dimension, det som annars är en blå uppspänd himladuk var nu full av liv. Vid en fikapaus satt jag och tittade upp mot himlen. Så mycket rörelse i många riktningar att jag blev yr! Och tänkte att ”vackert väder” inte bara betyder klarblå himmel och solsken.

När jag kom högst upp, strax innan DSC01015jag skulle passera över till andra sidan, var jag omsluten av molnslöjor. Och bortom och ovanför dom kunde jag se solbelysta berg längre bort. Ett magiskt gult ljus gav naturen ett nästan overkligt utseende, som en gammal film. Vem kan tycka att naturen är tråkig?

 

Så passerade jag över på andra sidan där molnen nästan var upplösta och solen dominerade. Full fart ute i markerna. Jordfräs, grästrimmer, generator hördes från vingårdar och olivlundar. Vanligen är det tyst i bergen, men december – februari är det aktivitet, bl a skördas oliver. Plötsligen hörde jag ett motorljud, det var en vägskrapa som jämnade till och breddade en liten bergsväg.

Tankarna for runt som vanligt. I och med rörelse och avkoppling går det DSC01035inte att hålla någon röd tråd. Det poppade upp idéer till firman, saker jag ska handla, något jag glömt fixa som antecknades i minnesbanken, uppslag till bloggtexter, gamla minnen kom fram, funderingar över livet. Och det ”kom” ett beslut om något jag stött och blött länge. Ja, allt möjligt far runt och det mesta lägger sig på plats! Det finns de som säger att vandra är till viss del meditativt och det ligger nog något i det.

Så bryts tankeflykten av att jag står och tittar på en man som klipper runt vinplantor i en liten vingård. Hur rationalisera och effektivisera ett lantbruk som är så DSC01022präglat och begränsat av landskapet? Det går inte att slå ihop till större arealer och köra runt med väldiga maskiner. Samtidigt är det nödvändigt att göra något om någon ska kunna stanna kvar, bo i byarna och ge oss den lena olivoljan och det goda vinet. Alla kan inte bo i städer, många har redan flyttat. Kanske redan finns lösningar, vad vet jag. Och vandrade vidare.

 

DSC01036Vid en fikapaus med magnifik utsikt över en dal och ett kloster kom tankar om religionens betydelse historiskt och hur det påverkar ännu idag. Funderade över hur det påverkat lagar, högtider, traditioner. Lite längre fram på vägen slog det mig att i maj i år är 30 år sedan jag kom till Kreta första gången. Och nu bor jag här. Det får bli fira av i vår!

 

Naturen bröt in igen, jag stannadeDSC01034
och beundrade några blommor. Det finns alltid blommor på Kreta, men just nu är de inte så många. Det kommer fler i slutet av februari och i mars sätter det fart. Nu får man passa på att njuta av vad som bjuds.

 

 

Så delade sig vägen och jag hade två avslutningsalternativ. Ett som jag vandrat tidigare, ett nytt som jag studerade i måndagskväll på satellitkarta. Upptäckarlusten vann, det blev det nya. Upp med papperskarta, på med gps på mobilen. Jag kom in i ett kuperat avsnitt som var riktigt roligt att vandra. Upp och ner, småvägar hit och dit. Det blev fel i en vägkorsning, men det går ju att vända så det blir rätt.

DSC01038Passerade en ruin och mitt emot finns en större ruin, kanske ett gammalt stall. Stannade upp och lät fantasin spela. Vem har bott här? När bodde någon här? Varför byggde dom just här? Hade dom getter och får? Jag tyckte mig kunna se barn leka framför huset, en man med herdestav som är på väg ut och en kvinna som plockar mandariner från ett träd vi husknuten. Jag vandrade vidare.

Kom fram till ett område med hus för turister uppslängda på en sluttning. Tomma hus är något av det sorgligaste och mest övergivna jag vet. Olivlundarna kring husen är till salu, ska väl byggas fler tomma hus. Landade på stora vägen, hade tid kvar så jag gick en liten sväng ner till havet som skiftade i alla blå nyanser man kan tänka sig.

På bussen hem nickade jag till, trött och mycket nöjd. Frisk luft, röra på kroppen, vila hjärnan och få massor av energi. Förutom allt naturen bjudit på som jag sett och upplevt. Varje vandring är som en vacker gåva att vårda och vara rädd om.

Ja då är vi hemma igen. Dags för dusch, lunch och en stund med bok i soffan. Kroppen tackade för att den fick sträcka ut sig och vila.

Väderprognosen för helgen och nästa vecka ser inte bra ut så vad säger du om vandring på fredag?

 

Foto nr 1 Hercules Milas
Resterande egna foton

 

2 reaktion på “Vandring är en gåva – aktivitet, natur och avkoppling.

  1. Pingback: Konstig dag, bloggregister och tävling | ia mitt i livet

  2. Pingback: Blues, vandring och politik | ia mitt i livet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *