Vad ska vi göra med all kompetens – ta tillvara eller kasta bort?

hämta (1)

okänd källa

När jag blev arbetslös hade jag ganska bra koll på arbetsmarknaden efter att ha arbetat med arbetslösa och varslade. Jag hade hört talas om att det var svårt för 50+ att få jobb, men tänkte att med min kompetens och erfarenhet borde det inte vara något problem. Fast jag var van vid att jobba med personliga brev och CV så såg jag till att få förslag till förbättringar. Det är svårt att vara objektiv till sina egna alster. Jag sökte alla möjliga jobb och döm om min förvåning när tiden gick och det blev väldigt få intervjuer. Till slut var det bara att inse fakta: den enda faktor som jag kunde se som avgörande var min ålder.

Åldersnoja ger åldersdiskriminering?

Arbetsgivarna säger att åldersdiskriminering på arbetsmarknaden inte existerar. Det finns gott om ”konsulter”, tyckare osv som menar att det inte existerar. Att sticka huvudet i sanden brukar inte vara en bra lösning, bättre att se problemet, lyfta fram det och börja leta lösningar.

En del säger att det är de arbetslösa som uppfattar att ålder är ett problem. Det är en bekväm förklaring för de flesta parter, men inte för den arbetslöse. Jag upplevde inte min ålder som ett problem förrän den blev det, när det inte gick att blunda längre. Det spelar ingen roll hur lite eller hur mycket åldersfixerad du är. Det ligger inte hos dig, det är inte din skuld att din ålder är ”fel”!

Näringslivet påstår att ”unga” inte kan anställas för de har ingen erfarenhet. Samtidigt tycker de att det är ett problem att många ”unga” inte kommer ut på arbetsmarknaden förrän de är 27-28. De utbildar sig ”för länge”.
”Äldre” (svårdefinierad grupp; går ibland ner under 40-strecket) kan inte anställas för de är för dyra, förändringsobenägna, trötta och svaga. Framför allt verkar det som om hjärnans aktivitet och de flesta kroppsfunktioner lägger av den dag man fyller 55. Om vi ska tro arbetsgivarna, alltså.
Så vem ska anställas? Det vill säga, vem ska hålla igång vårt välstånd och vår välfärd? De som är 30-35 år?

Sverige är ett land med stor åldersnoja, t o m värre än USA. Där kan äldre anställda få jobba kvar länge som seniora konsulter och mentorer. Och USA har hårdare lagstiftning på området än vad Sverige har. Vi var faktiskt ett av de sista länderna i EU som införde lagstiftning mot åldersdiskriminering på arbetsmarknaden 2009.

kartbosse.se

från kart-bosse.se

En växande befolkning och en hög standard inom flera områden kräver finansiering. Från politikerhåll talas om att vi måste arbeta längre vilket blir svårt då arbetsgivare gärna ser att anställda tar tidig pension. Det påstås t o m vara ett enkelt sätt att bli av med oönskade personer. Vi kommer inte att klara arbetskraftsbristen framöver med bara arbetskraftsinvandring. Så varför används inte befintlig arbetskraft?

Givetvis är det förfärligt för den enskilde att vara utestängd från arbetsmarknaden och vi kan diskutera hur vi ska få arbetsgivarna att ändra sitt synsätt, om politikerna kan påverka, om lagstiftningen behöver skärpas och andra åtgärder. Det finns en annan problematik som inte diskuteras, men som är nog så viktigt: hur ska vi rädda kvar kompetensen?

Vårt gemensamma kapital

Vårt gemensamma och ovärderliga kapital bärs av individer och de ingår i det vi kallar samhället. Vi har alla bidragit till att bygga ett bra utbildningssystem med forskning, utbildningsinstitutioner, studiestöd osv för att det ska vara möjligt att utbilda sig. Genom
livet lär vi nya saker, reflekterar över erfarenheter, fortbildar oss, byter spår och lär nytt. Allas kunskaper, förmågor, erfarenheter, färdigheter bildar den gemensamma kompetensen. Bitarna korsbefruktar varandra, stimulerar varandra, ingår ständigt nya fruktbara föreningar. Ny kunskap behöver kompletteras av erfarenhet för att ge utmärkta färdigheter då nya erfarenheter görs. Kompetensen rör sig ständigt, växer och förändras.

karisma.se

från karisma.se

Vår gemensamma kompetens har tagit lång tid att bygga upp och det har skett till stora kostnader för både samhället och individerna. Idag har vi välutbildat och erfaret folk i alla åldersgrupper. Vårt gemensamma kapital är alltså väldigt stort! Istället för att förvalta och vårda vår stora kompetens kastas den nu bort och det går skrämmande snabbt. Och lätt.

Vem ägnar sig medvetet åt kapitalförstöring? Vem kastar bort oersättligt kapital? Vi.

Förlorat för alltid eller?

Den nya kunskapen som inte släpps in blir efter några år inte gammal, men dammig och inaktuell. Vi vet inte i vilka delar den är inaktuell och vi kan inte begära att individerna ska ”gå om” så de blir uppdaterade. Erfarenhet kan aldrig återskapas. Den är situationsbunden och ibland inte ens medveten. Någonsin hört uttrycket ”det sitter i fingrarna”?

Blandade (ålder, kön osv) arbetsgrupper med olika kompetenser (förutom de grundläggande som krävs för arbetets utövande) har visat sig i undersökning efter undersökning vara de som fungerar bäst. Minst konflikter, bra produktivitet och effektivitet. Men så kom någon på att unga saknar erfarenhet och äldre har somnat in vid 55. Och plötsligen så gäller inte de rön som gjorts. Det finns de som säger att det behövs mer forskning inom ålder och arbetsförmåga innan någon förändring kan ske. Kan vi inte agera utifrån det vi vet så här långt? För medan vi väntar försvinner ännu mer kompetens….

Vår framtid

northsie

från norths.ie

Genom att utesluta ny kunskap och erfarenhet dränerar vi inte bara arbetsmarknaden
utan samhället i stort. Utveckling ska gå framåt, inte bakåt och då krävs en ständig försörjning av nya rön och kunskaper. Ett samhälle behöver alla om det ska finnas någon framtid. Istället för att kasta bort värdefull kompetens idag borde vi vara upptagna med att fundera över vilken kunskap som behöver tillföras, vilken kompetens behövs i framtiden? Hur ser framtiden ut? Vart vill vi?

Och lösningen är…

Som individ kan man bara fortsätta söka jobb, ta reda på så mycket som möjligt om olika åtgärder, vägar och möjligheter. Jag säger inte att alla ska starta eget företag och ändra tillvaro som jag gjorde, men kanske du har öppningar närmare än du tror. Vad du än gör så vårda och sköt om din kompetens!

ladyfest.se

från ladyfest.se

Jag har ingen generell lösning på problemet, men jag tror att det är viktigt att vi skiftar fokus från ålder till att rädda kompetens. Kompetens borgar för ett väl utfört arbete vilket kan ge avkastning på intäktskontot – borde inte det intressera oss alla oavsett om ”intäktskontot” heter företagsvinst, skatteintäkt eller lön?

 

 

 

(eftersom det är så mycket hysch hysch runt åldersdiskriminering var det svårt att hitta artiklar, men www.veteranen .se har en hel del bra och informativa från 2012 och framåt. Ibland poppar det upp spridda artiklar och krönikor, t ex på Dagens Nyheters nätupplaga, men det är ingen vanlig eller ”het nyhet”)

 

4 reaktion på “Vad ska vi göra med all kompetens – ta tillvara eller kasta bort?

  1. Pingback: Giftig helg för en del | ia mitt i livet

  2. Intressant läsning! :)

    OM du är intresserad;
    Läs gärna mitt inlägg om lärarutbildningen och hur dålig jag tycker den är. Hur ska man ändra lärarnas situation och status när utbildningen har så låg nivå? Detta är värt att uppmärksammas!

  3. Tack!
    Läste ditt inlägg om lärarutbildningen. Dels tycker jag att det är trist att du känner så inför en utbildning som du helt klart sett fram emot. Kanske känns som en halvdålig start, men tappa inte lusten och orken! Dels tycker jag att det är allvarligt om lärarutbildningen är dålig eftersom ni ska ut och lära kommande generationer en massa kunskap och att fungera i grupp. Ett stort ansvar och ett viktigt arbete!
    Kanske skulle man ”sy ihop” ditt inlägg och mitt inlägg? In med erfarna lärare på lärarutbildningen, t ex som gästföreläsare, för att dela med sig av sin erfarenhet. Avsätt tid ute på skolor så erfarna lärare kan överföra kompetens till nya lärare, t ex att man en tid delar på en klass, jobbar sida vid sida. På så sätt skulle kompetens tas tillvara och ständigt växa hos alla!

  4. Pingback: Om tanter via en tant | ia mitt i livet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *