Några tankar kring förändringar.

Det sägs ibland att det enda vi kan vara säkra på är att allt förändras och det är inte svårt att instämma. Ingenting i livet och tillvaron är statiskt, förändringar sker ständigt och samtidigt på olika nivåer och områden. En del förändringar går långsamt, andra snabbt. Några märker vi inte förrän de skett, i en del andra upplever vi tydligt varje steg. Ibland känns det som om en förändring sker utan att vi har något val, men det händer också att vi är i centrum, att det är vi som tagit initiativet.cleese

Är förändring bra eller dåligt?

Förändring = utveckling = bra. Är det verkligen så enkelt? Om förändring definieras som att något ändras från ett tidigare tillstånd till ett nytt tillstånd så är det inte givet att det är bättre eller bra. Den kanske inte ens är utveckling utan avveckling eller inveckling. Det hela kompliceras av att bedömningen oftast är individuell så det som du upplever som en positiv förändring upplever någon annan som negativ. Kanske man önskar att de förändringar som inte är positiva kunde undvikas, men jag tror att förändringar måste till för att framsteg ska göras, för att vi ska komma vidare. Stillastående leder absolut ingenstans.

Förändringsbenägen eller inte?

I platsannonser finns ofta ordet ”förändringsbenägen” som en önskvärd egenskap. Vi har konstaterat att förändring sker ständigt, att det är nödvändigt för att vi ska komma vidare. Någonstans tror jag att det är inbyggt i oss att sträva vidare, men det kan vara olika starkt hos olika individer. Jag tror inte att någon är ”förändringsobenägen”, men vi blir inte så ”förändringsbenägna” om en förändring inte görs rätt och proffsigt. Så det borde kanske istället stå i jobbannonser att ”vi erbjuder arbetsledare som är utbildade och tränade i förändringsprocesser, information….” osv. Ungefär så, jag tror att du förstår min poäng.

Påtvingad eller frivillig förändring?

Med påtvingad menar jag förändringar som ”drabbar” oss, som vi inte är direkt delaktiga i och inte kunnat förutse. Orsak och verkan kan vi oftast inte påverka. Det kan röra sig om t ex arbetslöshet, sjukdom. Då handlar det mer om att hantera förändringen, att minska skadeeffekter eller bara att orka ta sig igenom.

Den påtvingade förändringen kan bli en dyrköpt erfarenhet. Ingen kontroll eller överblick, vår roll kan vara att vara en bit i ett större pussel. Vi känner oss mer utsatta än insatta. Det påverkar givetvis vår upplevelse av förändringen som kan lägga sig var som helst på en skala från negativ till positiv via neutral.

Frivillig förändring kallar jag det när en önskan eller idé blir så stark att vi beslutar att agera. Mål formuleras och vi börjar planera. Givetvis kan man välja att ”ta det som det kommer” och ”det får bli som det blir”. Planering är viktig, tycker jag, och ska ses som mental förberedelse. I och med att man planerar måste olika alternativ och lösningar övervägas för att riskbedömas. Förarbetet hjälper oss att ha realistiska förväntningar på resultatet och vägen dit samt ger handlingskraft även inför oväntade händelser.

En plan är inte ristad i sten utan ska ses som ett tillfälligt verktyg, en karta eller ett stöd som ständigt ändras utifrån vad som händer. Planera och planera om. Om och om igen. Genom att vara med under hela händelseförloppet eller processen är det lättare att förstå vad som sker, urskilja orsak och verkan. Det ger också en känsla av kontroll och handlingskraft. Det blir lättare ta tag i och klara av svårigheter och problem. Oavsett om målet nås helt eller delvis har vi lärt oss massor, växt och utvecklats. Så en förändring har i alla fall skett: den inom oss själva. Och den är inte illa, den! Full av energi och kraft.

Förändringar i livet

Alla kan hitta förändringar av olika slag när de tittar bakåt i livet. Ibland kan vi ha känt obeslutsamhet, förvirring, maktlöshet eller bara en himla röra av tankar. Det är lätt att fastna på vägen, att inte veta eller se hur man ska komma vidare. Vi glömmer kanske bort vilka kraftfulla verktyg vi har i kunskaper och erfarenheter därför att vi är så fokuserade på här och nu eller målet. Då kan vi få en knuff framåt genom att ta hjälp av någon utifrån som kan hjälpa till att reda ut tankar, se lösningar och hitta alla våra resurser. Det är i alla fall vad jag kommit fram till och där jag kan göra en insats. För vi måste ju inte vara ”duktiga”, måste inte ”klara av” allting själva. Det finns möjligheter att göra det svåra och jobbiga lättare och t o m lustfyllt.

Hur ser du på förändringar? Är du mitt uppe i planering av en förändring? Eller känner du dig utsatt och villrådig? Dela gärna med dig i en kommentar!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *