…med foto

Vandra är så mycket mer än att gå, t ex avkoppling, reflektion, naturupplevelser.
Här är några glimtar av mina stunder och ögonblick!

Missa inga uppdateringar! Prenumerera genom att fylla i fälten ute till höger.

Klicka på länk för att komma till önskad glimt:
Nr 1 Rastplats med lugn och ro
Nr 2 Möten
Nr 3 Bästa stunden
Nr 4 Det tredje ögat
Nr 5 Vem har varit här?
Nr 6 Den generösa hösten
Nr 7 Följ vägen vart den än leder
Nr 8 Vandring på sydöstra Kreta

Nr 1 Rastplats med lugn och ro

vandra vandring kreta

Då och då dyker det upp kapell, ibland där jag minst anar det. Jag dras till dom av två skäl: det finns alltid sittplats och de ger avbrott i flödet av naturintryck. Att få sjunka ner och sträcka ut benen inkrupen i skuggan med fika uppackad är gott. Tankarna antingen vilar eller ger sig ut på eget håll. Det beror på omgivningen och utsikten.

vandra vandring kreta

Är kapellet olåst går jag in. Alla ljud stängs ute, ikonerna bjuder annorlunda ögonfröjd. Rummet är litet och stämningsfullt.Tankarna blir lite mer riktade, koncentrerade, ett tag. Från filosofiska funderingar om tro, mening med livet, samhörighet i riter och traditioner till att beundra hantverksskicklighet i snickerier, konstnärsskapet i ikoner och tyda helgonnamn.
Tända ljus hör till, det blir en stilla stund då tanken går till var och en i familjen. I tur och ordning.
Tillbaka utanför brukar jag dra en djup suck, jag vet inte varför. Får en känsla av ny energi och lust, det är lätt att fortsätta vandra.

 

Nr 2 Möten

vandra vandring kretaPå vandring möter jag sällan någon. Tystnaden är vilsam och skön. Helt ensam är jag inte. Under november – februari arbetas det i olivlundarna. Landskapet får liv. Det hörs röster, generatorer, bilar. När skörden är över beskärs olivträden och kvistar eldas upp. Det är korta möten som består av hälsningar, men ibland byter vi några ord.

vandra vandring kreta

Annars är det mest herdar jag möter eller ser på avstånd. Några gående, andra kör bil. De får mig att fundera över traditioner, historia och nutid. Ibland hörs deras vissel- och ropsignaler, men de har mobilen i fickan. Skulle vilja följa med en herde en dag eller två. Tänk så mycket kunskap om stigar, ”läsa av” landskapet, vädertecken!

 

Nr 3 Bästa stunden

En vandringsdag kan börja magiskt i vandra vandring kretatystnad och stillhet om jag startar tidigt. Det är en speciell stund när solen kämpar sig över horisonten. Känslan av ensamhet går nästan att ta på när det spirande ljuset sakta tränger bort det sammetslena mörkret. Stor, skön trygghet i den ständiga återkomsten, i upprepandet. Och det tidlösa, väntande landskapet.

vandra vandring kreta

Det finns ett löfte i dagens allra första stund. Ett löfte om en lång dag med mängder av timmar och minuter som bara väntar på att fyllas med intryck och upplevelser. En gåva i form av ett blankt pappersark. Att sitta ner i lugn och ro med frukostlådan och bara ta emot är en ynnest. Detta är bara mitt ögonblick, det är nästa andaktsfullt. Utan tvivel den bästa stunden på en vandringsdag.

Nr 4 Det tredje ögat

Det finns så mycket att se och ta in i naturen och landskapet. Många delar och mycket information som bildar helhet. Mitt tredje öga, dvs kameran, är ett verktyg som hjälper mig att avgränsa, lyfta fram och fokusera. Det är inte alltid som fingern trycker ner avtryckaren och ibland blir det dåliga foton som i alla fall kan komplettera minnen.
En storslagen vy delar kameran upp i mer hanterbara bitar, det förtydligar. Det gör det enklare för mig att registrera och njuta av allt som finns i vyn och inte bara helheten. I prunkande grönska full av nyanser, blommor, blad och annat liv styr kameran min blick till det lilla, t ex en vacker fjäril. Den hade kanske annars undgått mig genom att försvinna i helheten.
Det tredje ögat ger djupare, rikare upplevelser och är en ständig ledsagare på vandringar.

 

Nr 5 Vem har varit här?

Det är inte bara natur i landskapet utan också spår av människor. Något enstaka hus och mindre skjul där djurfoder och redskap förvaras. Större skjul används oftast som uppsamling och nattskydd för får och getter. Praktiskt i bergigt landskap eller om det är långa avstånd. Ibland stöter jag på ruiner och de inbjuder till en paus i både tid och rum där funderingar får plats. Tänk om hus kunde tala, om vi kunde höra alla röster från det förgångna!

vandra vandring kretaEn liten ruin kan vara skydd för herdar. Fungerade troligen som solskydd under varma dagar, kanske en kort siesta. Sov de där över natten vid oväder? Ryggsäck som kudde, vatten från källa och eld att värma sig vid. Hur var det att sitta här ensam när vinden tjöt? Jag hoppas att de hade lite rakí för värme inombords. Ägde varje herde sitt eget skydd eller samsades de?

Större husruiner får mig att måla upp vandra vandring kretaen hel familj. De hade några olivträd, getter, höns och en åsna. Barnen gick lång väg till byskola med sina matsäckar. På vintern kurade alla inomhus vid öppna spisen. På sommaren pustade de ut i skuggan under ett tak av bougainvillea eller vinrankor. Kanske de under oroliga tider gömde motståndsmän…

 

Nr 6 Den generösa hösten

Årstidsväxlingar är fascinerande. Här på Kreta är mycket vintergrönt och våren är full av blommor, insekter, fåglar. Hösten är vacker, mångfacetterad och dubbelbottnad. Den bjuder på liv och vila på samma gång. När de första regnen kommit efter sommaren får naturen nytt liv, allt blir grönare och frodigare, blommor och insekter vaknar upp igen. Samtidigt förbereder en del växter sig för vila och skiftar färg när de stänger ner. Det gäller att ha ögonen öppna, då och då stanna upp för att ta in alla detaljer, nyanser, surret och lugnet. Ön drar en djup suck mellan turistsäsong och olivskörd. En tid för återhämtning och reflektion.

 

Nr 7 Följ vägen vart den än leder

Min första kamera var en Kodak Instamatic och ett motiv som jag fastnade för direkt var vägar och stigar som försvann någonstans i fjärran. Kanske det var en vandrares första stapplande steg. Det finns något lockande och samtidigt skrämmande med vägar. Vad kan finnas bakom nästa krök? Det är ett oskrivet blad på en väg jag aldrig vandrat. Där kan finnas en positiv överraskning även på en väg jag vandrat tidigare. Ibland vet man, ibland inte. Ibland är det öppet, ibland är det dolt. Ibland omsluter den, ibland öppnas den.

Vägar är olika inbjudande. När en herde låst en grind tvärs över vägen känner jag mig inte så välkommen. Att slå in på en väg som växtlighet gjort till en tunnel är som att gå in i en stor grön famn. Grusväg som ligger högt och fritt kan kännas både fri och ogästvänlig på samma gång. En väg som bara är två spår kan sägas vara både tilltalande och inställsam.

vandra vandring kreta

Oavsett hur vägarna ser ut så bär de någonstans. Vägarna är på väg. Någon har färdats här före mig. Vem var det och vart var den på väg? Det eggar fantasin och tanken. Vägarna kallar, jag måste prova och se var jag hamnar. Både i naturen och i livet.

 
 

Nr 8 Vandring på sydöstra Kreta

En vandring bjuder på många upplevelser. Ute i naturen och i landskapet händer det något hela tiden och det finns alltid mycket att njuta av. Så jag satte ihop ett bildspel av stunder och ögonblick från vandring på sydöstra Kreta. Luta dig tillbaka och följ med!