Koppla av, fria zoner – vad yrar jag om?

”Vi vandrar tillsammans med utrymme för var och en.” Så beskriver jag mina vandringar. Visst låter det bra? Kanske nästan för bra för att vara sant!

Stressig tillvaro

Ibland när människor upplever stress och jag ber dom berätta om sitt schema (för ett så’nt måste man ju ha) så blir jag trött med en gång. Var finns tid för återhämtning, var finns tid för reflektion? Och var blir den ack så viktiga kreativiteten av?

Jag tror att vår tillvaro är alltför inrutad, planerad och full av ”måsten” och ”aktivitet”. Vi måste alltid prestera, kunna redovisa resultat. Det är som om vi glömt bort konsten att koppla av. Förr var kanske uppdelningen tydligare, då på den tiden när man arbetade mer fysiskt. Mindre fritid än idag, men jag tror att man använde den klokare. Stanna upp och samla kraft.

Naturen kan ge oss den miljö som hjälper oss att koppla av.

Den vackraste gåvan

Jag vet inte var den kommer ifrån, om den är skapad av en högre makt eller om det är en stor bang. Naturen måste i alla fall vara den största och vackraste gåva vi fått. Eller största rikedom som vi har. Den bara ligger där och bjuder generöst på allt den har, tar inget betalt och ger så ofantligt mycket tillbaka i skönhetsupplevelser och kraft. Det är som ett stort, oändligt rum där vi är totalt fria.

Mina ord räcker inte riktigt till så jag ska ta hjälp av två citat. Det ena är min mors: Den som inte kan uppskatta naturen är fattig. Det andra är en fri översättning från en av Ann Cleeves böcker om kriminalkommissarien Vera Stanhope. Hon står och tittar ut över en hed med böljande kullar och säger: Den som förlorar det här ur sikte förlorar sin själ.

Det finns vandringar och vandringar

När man startar ett företag ska man undersöka marknaden för att hitta sin ”nisch”. Jag surfade runt och hittade olika upplägg som t ex temavandringar, vandringar kombinerade med någon metod eller träning av något slag, äventyrsvandringar. Det slog mig att mitt sätt att se på vandringar var en ganska unik ”nisch”.

Min syn på att vandra

Jag kan också sätta ihop temavandringar, men det jag först och främst erbjuder är att bara vandra, att vistas i naturen. Tankarna kan få flyga fritt, en blomma eller en seglande rovfågel kan avnjutas i lugn och ro, tystnaden lägger sig som bomull runt själen. Det enda du måste göra är att sätta den ena foten framför den andra, annars blir det inte mycket vandrat om man säger så. Och du måste bära din egen ryggsäck (tyvärr, den servicen finns ännu inte att tillgå…). Resten är upp till varje vandrare. Stavar, mindfulness, kameran i högsta hugg, förlora sig i sin egen värld, vara tyst. Hur du vill och vad som fungerar bäst för dig. ”Vi vandrar tillsammans med utrymme för var och en.”

Foto: Hans Hanson

Foto: Hans Hanson

För att hjälpa dig på traven med att koppla av har jag två dagar inplanerade med ”egen tid”. Kanske sitta på ett café med en god bok och titta på folk. Eller göra en utflykt. Eller boka in en extra vandring. Eller passa på att samla tankarna med min hjälp i ett samtal. Du fyller de dagarna med vad du vill, kanske med inget speciellt alls.

Varför är det viktigt att koppla av?

Jag läste en artikel för några år sedan, sparade den och tar fram den då och då. Den handlar om fria zoners betydelse för välbefinnandet, hur livet kan delas upp i delar som alla behövs för att helheten ska bli bra. Du får den här av mig. Läs och begrunda i hängmattan!

Läs mer här om mina vandringar. Fortsatt skön sommar!

Fria zoner banar väg för lyckligt liv

Publicerad: 16 juni 2008 Svenska Dagbladet.
Skriven av Lennart Lundquist

BORTOM STRESSEN. Nu när semestern nalkas vill förmodligen åtskilliga av oss få tid att bara finnas till och slippa vardagskraven. Eller kanske fullt ut ägna sig åt favoritintresset. Den här veckan handlar Idagsidan om fredade zoner, de stunder och platser som är våra egna.

Du sitter utanför torpet ensam med anteckningsboken, en kall öl kanske, eller en kopp kaffe. Du skriver en rad eller två, tar dig en paus och begrundar.

Du går en sväng förbi trädgårdslandet och inspekterar rödbetsplantorna som växer så långsamt att det inte syns. Och även om du höjer rösten och pekar med hela handen kommer de inte att skynda sig.

Du ser en konstig fågel i syrenbersån, överväger en kort stund att gå in och hämta fågelboken men beslutar dig istället för att återgå till korsordet du började med på morgonen.

Du befinner dig i en fri zon där all tid är din egen. Du kan nöja dig med att öppna en burk pilsnerkorv till lunch – eller ägna tre, fyra timmar åt att laga en middag med tre rätter.

Du bestämmer.

Stressforskaren Aleksander Perski berättar i sin bok Ur balans om en man i karriären som kom till stresskliniken på Karolinska institutet. För att hinna allt han skulle göra hade han börjat med att borsta tänderna, kissa och duscha samtidigt.

Vad den mannen gjorde i ett tidigt skede under det målmedvetna arbetet med att förstöra sitt liv var förmodligen att välja bort sin fria tid, sin frizon.

De fria zonerna kan vara lite vad som helst – men är nödvändiga om man inte ska dö i förtid och för att man ska ha ett bra och roligt liv.

I sin bok hänvisar Aleksander Perski till kollegan och psykologen Kristofer Konarski som funderade mycket över vad hälsa egentligen är. Denne fascinerades av tankegångar som presenterades redan på medeltiden om att det behövs tre ingredienser i livet för att det ska bli gott:

• Vita activa, ett aktivt liv, ­arbete, tillverkning

• Sömn

• Vita contemplativa, ett liv i begrundan, för kontakt med sig själv, omgivningen, naturen, ­högre makter.

”Tanken att livet i begrundan var överlägset livet med arbete och tillverkning dominerade vår kultur – och andra kulturer med för den delen – under flera tusen år. Den maniska fixeringen vid vita activa som vi nu upplever är en nyskapelse som spred sig i ­Europa under upplysningstiden. Som alla överdrifter är den förmodligen varken särskilt klok ­eller hälsosam”, skriver Aleksander Perski i Ur balans.

I den fria zonen gör man allt i sin egen takt utan att pressas av någon annan. Men det betyder inte nödvändigtvis att det måste vara något som går långsamt.

– Det är ett tillfälle att andas ut och in, att hitta sin egen andning, sin egen rytm – oavsett vad det är man gör. För mig är det att åka motorcykel. Jag fokuserar på ­nästa kurva, njuter av vägen, friheten, avskildheten. Det är meditativt, även i hög fart, säger Allan Linnér som varit psykoterapeut i 30 år.

Inte sällan handlar det om att finna kontraster, omväxling. Att byta ett lugnt tempo på jobbet mot något som går snabbt – eller tvärt om. Eller byta kroppsarbete med något intellektuellt utmanande – och tvärt om. Att leka ­eller kasta sig ut i fria fantasier om man har ett fantasilöst och ­inrutat jobb.

Björn Wrangsjö, docent i barn- och ungdomspsykiatri och psykoanalytiker, berättar om den amerikanske analytikern Christopher Bollas. Han menar att alla människor skapar sig själva varje dag. Precis som på operan har man tillgång till en stor rekvisita, men vad det ska bli för föreställning just den dagen beror på alla val man gör. Man väljer – omedvetet – redan när man vaknar, hur och vad man äter till frukost, vad man lyssnar på för musik, hur man tar sig till jobbet och så ­vidare.

– Och när man befinner sig i den fria zonen skapar man sig själv på sitt eget sätt, bortom omgivningarnas prestationskrav. Det betyder inte att det inte kan finnas krav i det man gör i den fria zonen. Men man gör det på sina egna villkor och i sitt eget tempo. Det är en sida av sig själv där de positiva känslorna över­väger och där man är nöjd med sig själv, säger Björn Wrangsjö.

Den kände stressforskaren ­Töres Theorell sjunger i kör och spelar fiol när han är ledig. Och gräver i jorden eller slår med lie på torpet i Stockholms skärgård.

Han varnar för att även de fria zonerna kan förgiftas av prestationskrav och stress.

– Man ska inte bry sig om vad andra har för synpunkter utan försjunka i att vara som man är, säger han.

Till Alnarps rehabiliteringsträdgård i Skåne kommer människor med så kallat utmattningssyndrom, människor som förlorat kontakten med sin kropps behov av vila och återhämtning därför att de gjort sig av med sina fria zoner.

– I grunden handlar det om människor som håller på att gå sönder därför att de i ett högt tempo gör sådant som de egentligen inte tycker om att göra. Här försöker vi hjälpa dem att hitta tillbaka till sådant som de tycker om, säger Lena Welén-Andersson, arbetsterapeut på Alnarps rehabiliteringsträdgårdar.

Det finns forskning som visar att det är helt andra delar av hjärnan som används i naturen, i trädgården. När vi sitter framför ­datorn eller kör bil använder vi så kallad riktad koncentration. När vi plockar med de långsamma rödbetsplantorna använder vi den spontana uppmärksamheten. Utbrända människor har ofta förlorat kontakten med den spontana uppmärksamheten, förlorat kontakten med sina sinnen, med sin skapande kreativitet. I Alnarp tar man den fredade zonen trädgården till hjälp för att om möjligt lotsa dem tillbaka till detta.

– Vi visar dem hur man sår frön, hur jorden luktar och hur den låter när man silar den genom fingrarna. Vi försöker få dem att uppleva nuet. Här handlar det om människor med prestationsdriven självkänsla som är måna om att göra sådant som ­andra tycker de ska göra, som ­andra uppskattar att de gör. De kan ofta bli sorgsna när det går upp för dem vad de ägnat sitt liv åt, säger Lena Welén-Andersson.

De som kommer till Alnarp får också tillverka en så kallad pauspinne. Pinnen har de med sig hela tiden och kan sätta upp precis när de vill, när de tycker att de fått nog och vill vila. Pinnen tar de sedan med sig ut i det verkliga livet för att ha som påminnelse och för att lära sig att det är möjligt och nödvändigt att ta en paus då och då.

”När jag kom hem från arbetet och hade ätit och satt mig i soffan, ja då var det dags att gå och lägga sig. Jag orkade ingenting. Den här tröttheten liksom tog bort allting av att vilja göra någonting, att orka göra någonting, det här ­andra man skulle kunna göra när man kom hem som inte hade med jobbet att göra, det liksom försvann, det fanns inga krafter kvar för dom här andra sakerna, att diskutera med dom därhemma, att gå ut, att vara med i sportaktiviteter, det försvann också”, berättar en framgångsrik gruppchef på ett telekombolag i Aleksander Perskis Ur balans.

I boken berättar Perski om två undersökningar av välmående hundraåringar i Sverige och lika välmående hundraåringar i USA. Det visar sig att deras liv bestått av sedan länge etablerade vanor där proportionerna mellan aktivitet, sömn och egen tid var väl avvägd. Alexander Perski tror att forskningen i framtiden kommer fram till att idealtillståndet innebär två perioder återhämtning för varje period av aktivitet.

”Att uppnå ett tillstånd där ­själen känner sig fri och stilla är ingen lätt uppgift för oss moderna människor. Men utan sådana stunder är förmodligen ett långt liv helt omöjligt. Det är nog därför sabbatsvilan var en av de grundläggande klokheter som vår kultur ville bevara för all framtid. Det tredje budet lyder: ’Sex dagar skall arbete göras, men på den sjunde dagen skall ni ha helgdag, en Herrens vilosabbat. Var och en som på den dagen gör något arbete skall dödas’,” skriver Aleksander Perski.

 

En reaktion på “Koppla av, fria zoner – vad yrar jag om?

  1. Pingback: Lite efterdyning till krisveckorna | ia mitt i livet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *