Idleness, en nygammal klokhet i två delar. Del 1: bakgrund.

Idag finns så många metoder och tekniker för att hantera olika inslag i tillvaron som t ex stress. Målet är ofta bättre hälsa och självförverkligande. Nu börjar detta diskuteras något mer kritiskt, t ex om inte arbetsmiljö borde åtgärdas istället för att ”lappa och laga” med att individerna ska gå en kurs i någon teknik eller metod.

Hur är det med vår tillvaro i sin helhet, dvs hur lever vi våra liv, hur ser det ut, vad gör vi och varför? Kanske kan vi få större effekt på våra liv om vi inte sysslar med punktinsatser utan försöker i grunden ändra hur vi handskas med tillvaron.

Jag vill presentera idleness för dig! Kanske du blir besviken redan här i början för detta är ingen metod eller teknik och inget nytt utan en gammal tanketradition. Vi glömde bort den då den försvann i kölvattnet av reformationen och industrialiseringen. Först färdas vi bakåt i tiden för att se varför det ser ut som det gör idag och när idleness dök upp. I nästa blogginlägg berättar jag mer ingående om vad idleness är och ger exempel, t ex vilken roll vandring kan ha.

Ordet och begreppet

Ordet idleness översätts språkligt med lättja, sysslolöshet, men det är inte vad begreppet står för. Det handlar mer om att till synes inte göra något, att verka sysslolös. En reaktion på att det som premieras är yttre tecken på aktivitet, att prestera.
Det finns en skillnad mellan idle och lazy, dvs lättja och lat. En idle person är inte lat, tvärtom. Andra ord som dyker upp i sammanhanget är engelskans loafer och franskans flaneur vilka båda betyder flanör.
Idleness är idag en liten rörelse i Storbritannien som sedan 1993 även har ett magasin som heter The Idler. Likartade tankegångar poppar dock upp på fler och fler platser i lite olika ”kläder”. De har det gemensamt att de är en reaktion på nutidens hets och jäkt, inrutade tillvaro och gamla ”sanningar”. De försöker presentera en annan dimension.

En resa bakåt i tiden

Vi går bakåt i tiden till de gamla grekerna som ansåg att kontemplation var lika viktigt som allt annat, ibland viktigare och en förutsättning. Filosofier föds inte ur fulltecknade almanackor utan ur tankar, observation och utbyte.

 

 

 

 

 

 

Det finns de som menar att lättja är en naturlig del i oss. Tänk på djuren! Ett lejon på savannen hushållar med kraft och energi och använder det till jakt, fortplantning och förflyttning. Där emellan vila och återhämtning.

Så kom reformationen då vi fick lära oss att arbete är det självklara och naturliga. ”Arbete ger hälsa och välstånd”. Vi skulle vara goda arbetare, annars blev vi bestraffade. Vi hade två herrar: arbetsgivaren och Gud. Och de två stod på samma sida. Man skulle leva för att arbeta vilket senare ifrågasattes genom att vända på det: arbeta för att leva. För industrialismen passade de definierade rollerna och arbetsetiken alldeles utmärkt. Prestera och producera blev honnörsord. De tillsatte bara ett mått organisation och plötsligen hade vi arbetstid och fritid. Arbetstiden var lång och dominerade människors liv, men det var egentligen i all välmening för vem vet vad arbetarna kan få för sig på fritiden!

 

Reaktioner

Många, filosofer och andra, reagerade på den nya ordningen och arbetsetiken. Samuel Johnson skrev redan 1758-59 essäer om idelness och det är härifrån som magasinet The Idler i Storbritannien lånat sitt namn. Han sa bl a ”As peace is the end of war, so to be idle is the ultimate purpose of the busy.” Marx hade en vision om en annan uppdelning mellan arbete och fritid som skulle ge människor tid till annat, bl a kontemplation. I ”Rätten till lättja” (1880) prisade Lafargue (svärson till Marx!) lättjan och argumenterade mot tidens arbetsetik. Friedrich Nietzsche och Bertrand Russel anammade och utvecklade tankar kring idleness. År 1935 skrev Russel ”Praise of Idleness and Other Essays”.

Några andra röster: ”It is in our idleness, in our dreams, that the submerged truth sometimes comes to the top.” (Virginia Woolf) och ”To do nothing at all is the most difficult thing in the world, the most difficult and the most intellectual.” (Oscar Wilde)

Fritiden gör sitt intåg

När det började genomföras arbetstidsförkortningar och diskuteras semester ordnades den stora utställningen ”Fritiden” i Ystad 1936. Där kunde människor ta del av vad de borde ägna sin fritid åt: aktiviteter. Man skulle lära sig något, röra på sig, bygga, samla, tävla osv. Det antika idealet med den kontemplativa tiden fanns inte med på utställningen. Vi tog med oss arbetets organisation in i fritiden. Den protestantiska arbetsetiken och industrialismens prestationsanda blev i fritiden rastlös aktivitet och effektivitet, invecklade hobbies och systematiskt tränande av kroppen. Fritiden präglas liksom arbetslivet av planerad verksamhet och tidspress. Den var lat som inte gjorde någonting, som inte var igång och aktiv. Man fick akta sig för inaktivitet för där lurade dans, alkohol och annat skräp.

Det rullade på och för inte så väldigt länge sedan var det t o m ”fint” att ha en fullbokad kalender. Övertid och flextid användes i stor utsträckning när vi jobbade på mer och mer. Det blev tuffare och tuffare, mer och mer stress för det var ju så mycket vi skulle hinna med. Vi började må dåligt och fråga oss vad vi egentligen höll på med.

Det var viktigt att få folk att prestera mer, anstränga sig mer så då vände vi alla blickarna inåt. Positivism och andra individbaserade läror vädrade morgonluft. Vi skulle gå på yoga, träna, lära oss mindfulness osv osv. Problemet för individen blev att nu var det ännu mer som skulle hinnas med, upplevas, göras, organiseras, planeras in. Konsumera är ett sätt att prestera så vi shoppar som aldrig förr, köpcentra är våra nya missionshus och alltid öppna. Upp steg en ny företeelse: fritids-, semester- och turistindustrin som fick oss att konsumera prylar och upplevelser.

Summering

Det börjar talas om att gränserna mellan arbete och fritid framöver kommer att suddas ut. Mer arbete hemifrån, friare arbetstider osv. Lite lustigt är att det verkar som om arbetsgivarna har svårast för att växla om i nya banor. För individerna blir det viktigare än någonsin att se på helheten och att vara uppmärksam så att inte arbete plötsligen genomsyrar hela tillvaron.

Vår tillvaro är alltså i hög grad organiserad och planerad samt genomsyras av en arbetsetik som verkar sitta i ryggraden. Ovanpå detta kom den digitala världen med sitt informationsflöde som hotar att dränka oss och man talar om ”snuttifiering”.

Om vi ska må bra och leva bra liv måste alla delar av kropp och själ och vår tillvaro få sitt. Vi behöver inte mer fritid utan mer fri tid och det är poängen som idleness försöker föra fram. I nästa blogginlägg tittar vi närmare på vad idleness innebär och jag ska visa hur vandring kan vara en bra början!

 

Bild 1 biblicalarchaeology.org
Bild 2 ica-historien.se
Bild 3 ford.hu
Bild 4 aktivfritid.esbjergkommune.dk
Bild 5 jagochdu.blogspot.com

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *