Digitaliserad – och se’n då?

umaker_seI förra veckan var jag ute på vandring. Tankarna flyger sin egen väg, ibland fångar jag någon och låter hjärnan spinna vidare. Det dök upp olika idéer till nästa blogg, dvs denna. Jag fastnade för en sak som jag funderat kring och förundrats över genom åren: varför avstannade digitaliseringen?

 

Under 90-talet digitaliserades en stor del befolkningen_weebly_comav våra arbetsuppgifter, framför allt inom offentlig sektor. Det talades t o m om en IT-revolution! Det togs fram system och program som var skräddarsydda för verksamhet och uppgifter och därför blev kraftfulla och värdefulla verktyg. Jag fick uppleva hur en hel del manuellt arbete med listor, lappar, anteckningar, bevakningsdatum och liknande försvann. Mitt arbete blev lättare och roligare. Jag fick tid till andra och nya arbetsuppgifter samt kunde fokusera mer och fördjupa mig där det behövdes. Både kvantitet och kvalitet på arbetsmiljö, arbetsbörda, arbetsglädje och utfört arbete höjdes.

I slutet av 90-talet låg Sverige högt, ibland högst, på listor över länder med väl utbyggd IT och datortäthet, även hos privatpersoner. Våra lagar och regler gjorde att säkerhetsfrågor var högt prioriterade och där ligger en hel del av vårt förtroende och acceptans av den nya tekniken, tror jag.

dekaltrim_nuDärför är det så konstigt att det liksom tog slut där, vi tog inte nästa steg. Vi hade all denna teknik som kunde göra så mycket för oss och erbjöd så många möjligheter, men vi trampade på i gamla spår.

Nästa steg borde ha varit att tänka nytt kring arbetsplatser och arbetsliv. Vi har förvånande lite distansarbete i Sverige idag. Och då menar jag anställda, inte egna företagare. Och jag menar inte bara distansarbete som en del av en tjänst eller en befattning utan också att det borde ha omorganiserats så det skapades nya arbeten. Jag har sökt på internet och hos olika jobbsidor, men det är näst intill omöjligt att hitta distansarbete. Vi borde alltså ha ställt oss frågan: nu när vi har denna nya teknik – måste allt arbete utföras på en specifik arbetsplats?

Givetvis måste det inte det. Jag är övertygad om att vinsterna skulle vara fler än bra arbetssituation för anställda och större mervärde för arbetsgivarna. Det skulle kunna berika vår tillvaro genom att vi skulle bli friare i planeringen av våra liv. Vilket givetvis skulle öka välmåendet! Och två andra vinster som jag ser är för miljön och landsbygden. Om inte alla måste pendla varje dag borde det inverka positivt på miljön. Landsbygden, som i stora delar är mer eller mindre död, skulle kunna leva upp igen. Om vi inte måste ta oss till en speciell geografisk punkt varje dag får vi ett friare val av bostadsort.

bonton_seJa, men det finns ju en del arbetsuppgifter som man inte kan utföra hemifrån, säger du. Visst, jag är medveten om det, men måste det vara antingen – eller? Det jobb som jag hade på 90-talet hade jag kunnat utföra hemifrån cirka 3 dagar/veckan efter digitaliseringen. Och givetvis anser jag att vi fortfarande ska träffas och att den kontakten är viktig, men en hel del mindre möten skulle kunna hållas via de tekniska hjälpmedel som finns idag med både bild och ljud (och en hel del möten behöver faktiskt inte hållas alls, men det är en annan diskussion…).

Vad är då hindret, varför tog vi inte nästa steg? Jag tror att det är gamla sanningar och föreställningar som styr oss alla. Arbetare måste övervakas och bevakas, annars utför de inget arbete. Om någon inte är fysiskt närvarande så arbetar inte den personen. Hur bra fungerar det gamla? De som vill ”komma undan” gör det ändå oavsett system eller raffinerade kontrollmetoder. Och hur mäta i vilken grad vi är psykiskt närvarande under en arbetsdag? Att någon tillbringar 8 timmar 5 dagar/veckan på en arbetsplats garanterar varken effektivitet eller produktivitet.

Och var fanns fackförbund, yrkesföreningar och andra företrädare? Lönefrågor är viktiga, men de är bara en del av arbetslivet. Men arbetslivet i sin helhet är en stor del av vår tillvaro, våra liv. Kan företrädarna väckas, dammas av och sättas fart på så vi får aktivitet från alla möjliga håll?

Vågar vi tänka lite annorlunda och öppnar upp för att snurra tankarna ett varv? Säg att vi lämnar närvaroplikt och går över till måluppfyllelse? Du får ett antal arbetsuppgifter som ska vara klara vid vissa tidpunkter. Du 6042288672_dceacaf391_zväljer själv var du vill utföra de här uppgifterna! Givetvis kommer du inte att bli isolerad, eftersom du har tekniken till hjälp kan du nå kollegor och arbetsledare. Behöver du hjälp att planera så får du det. Behöver du annat stöd så får du det. Fundera en stund över vilka arbetsuppgifter du har idag som kan utföras på valfri plats där det finns uppkoppling!
Kanske finns t o m arbetsuppgifter som du kan utföra på valfri plats utan uppkoppling! Hur skulle du lägga upp det? Och tänk inte bara på arbetsuppgifterna utan på helheten. Kanske kunna ha barnen hemma mer eller slippa stressa så mycket mellan arbetsplats och fritidsaktiviteter? Kanske vara utomhus under del av dagen och jobba mer ut på kvällen? Kanske förverkliga att bo på landet?
Andra saker som du vill förändra i din tillvaro, plocka bort eller lägga till?

Ska vi bara använda IT-teknik till sociala medier, appar som berättar hur långt vi gått eller sprungit, spela spel, musik, chat och annat? Varför inte ta tag i tekniken, bred ut den och gör den till vår tjänare istället för tvärtom?

Är vi så rädda för att förändra vår tillvaro att vi säger nej till möjligheten att leva ett lugnare och rikare liv?

Bild 1 umaker.se
Bild 2 befolkningen.weebly.com
Bild 3 dekaltrim.nu
Bild 4 vetenskaphalsa.se
Bild 5 bonton.se
Bild 6 eget foto
Bild 7 clientsfirst-tx.com

En reaktion på “Digitaliserad – och se’n då?

  1. Pingback: Fira, oväder, köa…lite av varje! | ia mitt i livet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *